Modelbehaviour, Att dela är lycka

Jag sitter med fötterna uppe på räcket på min balkong och tittar ned på två tyska turister som uppenbarligen somnat i solen tidigare idag och går omkring med helt otroliga vita kanter efter solglasögon.
Det är ännu lustigare än det låter och jag vänder mig till höger för att dela denna glädjestund, men kommer på att jag är ensam.
Jag är på ett 5-stjärnigt all inclusive på ett jobb i Dominikanska Republiken för en fransk kund och det som många uppfattar som ett paradis (vilket det säkert är) är för mig 4 dagar i tristess och ensamhet.
Vi fotar bara 2 bilder per dag och teamet som redan varit där i 14 dagar är så uttröttade på solen och värmen att de gärna håller sig inne i de luftkonditionerade rummen resten av dagarna.
Detta leder till att av de 96h jag är där så spenderar jag säkert 85h själv och de är under en av dessa timmar jag inser att få upplevelser är värda någonting om man inte kan dela det med någon.
Jag har haft turen att få uppleva mycket, men missat att njuta av många då jag ofta varit ensam.

Where are you going? frågar en av assistenterna. Jag tänkte hyra en kajak och paddla runt lite, vill du hänga på frågar jag tillbaka. - Öh,öh du menar att vi ska paddla själva undrar han och höjer ögonbrynen. - Varför då lägger han till, det finns motorbåtar att hyra om du vill ut på vattnet. Paddla själva låter alldeles för jobbigt. Nu har till och med assistenterna börjat med ett modelbehaviour tänker jag, suckar och vadar ut i det varma vattnet...