Sola säkert!

äntligen verkar sommaren vara här, storstaden blommar upp, folk sitter ute på uteserveringar och folk i allmänhet bli mkt trevligare, ler, hälsar och njuter av den underbara värmen.
Något som många glömmer bort är att smörja in sig ordentligt då solen är väldigt stark och många bränner sig efter första dagen i solen. Vi har provat ett schweiziskt märke som heter Ultrasun. Med dessa produkter räcker det med en applicering per dag, den skyddar efter bad, dusch och handdukstorkning. De innehåller ingen parfym, är fettfri och lätt att applicera. Den sägs oxå förebygga värmeutslag och motverkar at huden åldras i förtid. Väldigt smidigt och enkelt! I produktserien finns flera olika varianter bla en Face 30 som är solskydd och skönhetsvård i ett då den innehåller enzymet Ectoin som skyddar och stärker och återfuktar huden. En produkt som är perfekt för barn är Reflex 30, perfekt för känslig hy, inga kemiska solfilter och innehåller vitamin B5 som tillför fukt!
Detta märke och mkt annat, finnas att köpa här.

Spring för livet…

Glamour Stiletto Run är en internationell succé som anordnades för första gången i Sverige av magasinet GLAMOUR i maj 2007. Jag såg jippot i Kungsträdgården och det var ett enormt stort intresse. I sommar blir det ännu större, och under juli månad besöker GLAMOUR ON TOUR även städerna Halmstad, Malmö och Umeå. GLAMOUR Stiletto Run går ut på att deltagarna springer 100 meter i minst 7 centimeter höga och högst 1,5 centimeter breda klackar. Första pris är 100 000kr i shoppingpengar!

Modelbehaviour, på hÃ¥ret

– Allo, Daniel !
– Yes ItŽs me.

Its your agency from Paris calling I got good news for you.
Okej svarar jag, men det är något jag måste berätta.
– Först vill jag säga till dig Daniel att du är bokad för ett jobb på Ibiza fyra dagar, bra betalt. är inte det fantastiskt? Va?
– öh, fortsätter jag utan att riktigt veta hur jag ska fortsätta.
Vaddå, berätta Daniel, vi har kännt varandra i massvis med år, vad är det?
– Jag rakade av mig allt hår igår säger jag så lågt som möjligt.
– No, serious svarar min bokare från Paris vad är det?
– Det är sant jag rakade av mig mitt långa hår igår, tyckte det var dags för en förändring.
Tystnaden på andra sidan telefonlinjen är så intensiv att jag tror att han svimmat eller fått en stroke.
Okej, lugn och fin så tar vi det från början. Du har alltså klippt lite av ditt långa hår som du arbetat med i 7 år.
Jag vill bara få hela saken ur världen så jag sparar inte på krutet.
-Nej inte klippt. Jag har rakat huvudet med en maskin, allt hår är borta och så är det.
Oh la la får jag som svar på mitt lilla utbrott.
Skicka över en polaroid så gör vi en damage control.

Polaroiden skickas inom 24h till 12 olika agenturer runt om i världen och alla ringer och vill säga hur ansvarslöst det är av mig att raka mig utan att rådfråga dem och att jag kan förstört min karriär och bla bla bla.

Efter en månad hade alla lugnat ned sig och till och med börjat gilla min nya frisyr.
Min agentur i Paris har till och med fått det som att det var deras idé från början.

Ett år senare ger jag Emmanuel de obligatoriska modepussarna på kinderna och vi garvar åt den historien om hur jag nästan förlorade ett stort jobb pga av att jag rakade mitt hår.
Han garvar med, men slutar plötsligt och säger.
DonŽt you ever do that again.
Do what?
That modelbehaviour säger han och nyper mig i örat.

Nytt svenskt märke – A.O?

Ryktet säger att ett crew med bakgrund ifrån H&M och Acne lanserar ett nytt märke i höst som heter A.O. Kollektionen innehåller basplagg såsom linnen, t-shirts och underkläder med ekotänk. Hög trendgrad till lågt pris som dessutom kommer att kunna köpas i några av våra största livsmedelsbutiker! Någon som vet något mer om detta nya heta märke ???

Modelbehaviour. White boy


White boy got no ass !!! Kommentaren överröstar alla andra ljud backstage samtidigt som mina jeans ramlar ned till fotknölarna.

Det hela startade 14 minuter efter jag gjort en modevisning för Sean John (P.Diddys märke) och efter långa instruktioner fått in den gungande självsäkra ”swagger”-stil de har varit ute efter.

Efter ett antal ryggdunkar och handslagskombinationer jag aldrig sett förut är jag alltså vad jag själv tror klar för dagen under mode-veckan i Miami och på väg ut ur tältet.

Daniel!, Daniel! Please wait a second.
Jag hör rösten och gissar att den är ungefär 10 meter bakom mig och jag överväger om jag ska låtsas att jag inte hört något och smita ut ur tältet utan att vända mig om.

Min gissning om 10 meter måste vara helt galen eller så har människan världens längsta armar, för nu känner jag även en hand på min axel samtidigt som någon upprepar mitt namn.

– Daniel wait…. we need you for another show.
– No IŽm done for today, thanx svarar jag till den andfådde mannen som står och pustar med händerna vilandes på knäna.

Please, we need you! Du hade perfekt attityd och look för Sean John och vi har två outfits vi skulle behöva dig till för mitt märke. Visningen börjar om 30 min, please stanna, självklart får du lika mycket betalt som förra showen.

Jag ser desperationen i hans ögon och kan inte säga nej fast jag inte har någon lust att göra en visning till.
5 minuter senare sitter jag alltså där igen i sminklogen och sippar på en kaffe och håller på att få ögat utpetat av någon nybörjare som inte är helt 100% med kajal-pennan.

Märket är något nytt street- märke jag inte minns vad det heter och som vanligt bryr jag mig faktiskt inte hur kläderna ser ut, men problemet den här gången är att jag fått ett par jeans som är gjorda för en amerikansk fotbollspelare.
Provkollektion har dessutom dåliga sömmar, vilket med andra ord gör att jag har på mig ett par gigantiska byxor som håller på att lossna i sömmarna.

Det är mars-månad i Miami och det är otroligt varmt, att vi dessutom har det enorma backstage-tältet i tjock plast gör att luften i princip dallrar ut av värmen här inne.

Stylisten verkar tro att jag på något märkligt vis ser ut att behöva en stickad mössa och därför sitter jag här nu på en pall 5 minuter innan visningstart och svettas med de andra 150 människorna där de flesta tagit av sig på överkroppen för att överleva och det mer ser ut som en provfilmning för baywatch och inte en modevecka.

Musiken är igång och jag har plats 4 i kön där jag står och svettas och försöker lista ut hur jag ska lyckas gå med de här byxorna utan att de ramlar av eller faller isär.

Go, go, go
Jag kliver ut på catwalken och försöker hitta takten i musiken. Helt fullt på alla platser och en hel del kändisar har dykt upp. Jag gör mitt bästa att spela oberörd och nyper fast händerna i fickorna och håller uppe dem med all kraft jag har.
Posen sitter bra längst fram på catwalken och jag stannar till en extra halvsekund och suger i mig alla blixtrar som slår mot mig.
Vänder med vänster-foten för att göra en snygg vändning, ökar takten med höger precis som jag gjort alla hundra gånger tidigare på visningar men ljudet som följer har jag aldrig hört förut.
Det låter mer som ett knaster när en söm i midjan spricker och jag känner hur byxorna blir slappare och slappare och jag ökar takten för att slippa visa hela baken inför publiken.
Jag halvspringer sista metrarna och 2 meter innanför backstage ramlar byxorna ihop och landar vid mina fotknölar.

Den jamaicanska modellen som sett ganska bitter ut länge skiner upp i det största garvet jag sett, och han tror tydligen att det är min lilla europeiska rumpa som är problemet.
– White boy got no ass, skrattar han fram med en Bob Marley-röst.

Det syns att du har rutin i att gå visningar säger koreografen och skakar min hand. Vore kul att få jobba ihop igen, fortsätter han, du har skön stil, aldrig stressad och har ett coolt beteende. Ett coolt model-behaviour säger han innan jag hinner säga samma ord.

Modelbehaviour, Serve-ess


Jag sitter framför The Raleigh Hotel i Miami och väntar på att min chaufför ska hämta upp mig.
Med en perfekt dag bakom mig och sippandes på en colada som är en kubansk motsvarighet till espresso mår jag utmärkt.
Den lite runda kubanska kvinnan på Davids cafe på lincoln road har för 6:e dagen i rad blivit mindre chockad över hur jag beställer en colada till mig själv som vanligtvis är till för 6-7 personer uppdelat på små koppar i fingerborg-storlek.
Jag har försökt förklara att vi svenskar dricker mycket kaffe, men min skolspanska räcker inte hela vägen och mina blandade fraser verkat bara gjort henne förvirrad över vilket språk jag försöker kommunicera på.

Iallafall så sitter jag där nu, ganska pigg och social efter allt koffein, när en atletiskt byggd tjej med ett bandage runt foten slår sig ned brevid.
-Otur, säger jag och pekar på foten.
-Ja, jag fick det när jag tränade säger hon.
– Varför tränar du när du är i soliga Miami på semester, svarar jag och skämtar sedan ett tag hur mycket annat man kan göra i Miami.
– Fick det när jag spelade tennis fortsätter hon.
-Aha skiner jag upp, jag brukar också bolla lite när jag har tid!
Jag tipsar henne sedan om en gratisplan bakom en skola, men hon verkar inte direkt skriva ned tipset utan ger mig istället en konstig blick som jag inte alls kan tolka.

En svart limousin rullar nu upp framför entrén och jag inser ganska snabbt att det inte är min skjuts.
En chaufför stiger runt bilen och håller upp dörren och tjejen brevid reser sig sakta upp och jag ger henne en hjälpande hand.
– Jag fortsätter den skämtsamma tonen jag haft tidigare och spinner nu vidare på att hon verkligen lyxat på sig nu på hennes semester med limousin och föreslår att vi ska mötas upp någon dag på gratisbanan och slå några bollar så fort hon blivit bra i foten.
För andra eller tredje gången ger hon mig en min som jag vore helt korkad med ett leende på hennes läppar.
IŽm sorry whatŽs your name frågor hon innan hon kliver in i bilen.
– Daniel, and you?
– Williams, Serena Williams

– Hur kunde du inte känna igen en av världens mest kända idrottskvinnor frågor en av mina polare senare på kvällen. Black-out svarar jag.
Fast det är fan coolt att ignorera en världsstjärna!
Coolt och ett modelbehaviour säger jag tillbaka och slår en låtsas-forehand med högerhanden.

Chic – ny glossy weekly

åhhh, ännu en ny shoppingtidning ska lanseras. Jag äääälskar modetidningar! Såg igår att sajten chic ligger uppe och det är bara några veckor kvar tills tidningen lanseras. Ryktet säger att det kommer bli en härlig glossy weekly med mkt mode, skönhetstips och kändisskvaller!

Veckans modeintervju – Daniel Wohlin

Som ni säkert har lagt märke till har vi sedan en tid tillbaka en gästbloggare här på Fashionguide. Daniel Wohlin ”Modelbehaviour” har på kort tid blivit en stor favorit hos många som läser och gillar modebloggare. Denna vecka ställde Fashionguide 5 snabba modefrågor till honom:

1. Vilken designer tycker du har presenterat den bästa kollektionen i vår/sommar?
– Den kanske inte är en ren vår/sommar-kollektion, men Tom FordŽs herrkollektion under eget namn är lika fantastisk som förväntat. önskar bara det var lite billigare.

2. Vilka tre nyckelplagg tycker du är sommarens Must have? ?
– Espadrillos, tunna chinos, linnekavaj

3. Handlar du kläder på nätet & vilken är då din favoritnätbutik?
– Jag reser så pass mycket att jag har tillgång till de flesta märken vilket gör att jag inte har handlat på nätet någonsin faktiskt.

4. Vilket är ditt sämsta modeköp?
– En kritvit hugo boss-kavaj i längre modell, som jag suktade efter i fem veckor, köpte den sjätte veckan och hängde undan den sjunde veckan och den har aldrig plockats fram sedan. Allt var bara fel, passform, längd, axelvaddar och den var så vit i dagsljus att folk bländades.

5. Tycker du mode är viktigt?
– Både ja och nej. En extremt komplex fråga Att vara frisk och lycklig är viktigt, så i jämförelse med det så nej. Men om man ser mode som ett av få sätt att utrycka sin personlighet på så ja.

(Just nu är det problem med att lägga upp bilder via Blogger, återkommer så snart detta är åtgärdat med bilder på senaste inläggen.)

Sommarens skönhetsfavoriter

Jag är en riktig creme – o- man (finns det ordet :)? Jag älskar att testa, dofta och utvärdera cremer. Jag har min ritual morgon som kväll med dag/nattcreme, ögonserum, bodylotion, handcreme, hårbalsam mm. Min man tycker jag är helt tokig men cremer i fina förpackningar är bland det bästa jag vet! Just nu kan du läsa om ELLE redaktionens absoluta sommarfavoriter när det gäller skönhetsprodukter, ta en titt här.
Några av mina favoriter just nu är Katarina Håkansssons härliga rose water som är en favorit varma dagar, REN har en härlig bodylotion som doftar grapefrukt och är härligt krämig. När det gäller make up är jag ingen storförbrukare men Nuxe har ett fantastiskt solpuder som används flitigt….

Modelbehaviour, Den som väntar på nÃ¥got gott….


– Allvarligt, kolla kön, säger jag och stannar upp tvärs över gatan till fotostudion på via lanza i Milano.
I told you to hurry up fortsätter jag och min smått irriterade ton från lägenheten då Chris gjorde oss 25 minuter försenade för att han fönade håret i evigheter har nu växt till en ren förbannad röst.

Jag, Chris, Nick och en spanjor jag inte vet namnet på står tvärs över gatan och ser en kö på över 200 modeller ringla ut på gatan.
Jag hade propsat på att vi skulle ge oss iväg tidigt för att just slippa denna kö vi nu beskådar med en vetskap om att vi har säkert en och en halv timmes väntan framför oss.

Vad är problemet frågar Chris och jag undrar om han verkligen inte ser kön precis som vi andra gör.
Att vänta i två timmar för att du ville ha ett fluffigt hår är problemet säger jag utan att möta Chris blick.

Kön är inte till för oss svarar Chris och korsar den livliga trafiken som han inte såg bilarna heller.
Efter att en Fiat nästan rammat Nick följer vi nu Chris förbi de första 50 i kön in på en gård och passerar ytterligare säkert 75 modeller innan Chris spänner ögonen i en grupp tjejer som står och pratar med solglasögonen på och modellböckerna i händerna.
– Ciao, bella ropar Chris och tar steget fram till den längsta tjejen, ger henne en puss på kinden och lägger armen runt hennes polare som ser lika förvånad ut som jag säkert gör.
– Tack för att ni höll våra platser Susie säger han högt så alla runt omkring hör honom.
– My name is not Susie svarar hon och inser inte att vi kört ett fult men vanligt knep för att komma längre fram i kön.
Vid det här laget har jag förstått att han kör en brasilianare som det kallas och låtsas att några vänner hållt en plats till oss.
– I tried to call you, but you didnŽt answer fortsätter jag och spelar med i charaden.
Chris fortsätter med att viska något i den ena tjejens öra som i sin tur viskar till de andra och jag förstår att de spelar med i bluffen.
Chris ger mig en blink som tack för gott skådespeleri och frågar hur hans hår ser ut.
Like a million dollars svarar Nick som mest stått och skämts för vårt sätt att tränga oss.

Trots att vi trängt oss har vi säkert en halvtimme kvar innan det är vår tur och spanjoren envisas om att fråga efter att få titta i min bok.
Jag himlar med ögonen inför de andra för att visa att jag tycker det är töntigt att kolla i varandras böcker men kikar ändå lite snabbt i hans och inser att min bok är mycket starkare, speciellt med min nya kampanj för North Sails på första sidan ( som för övrigt också sitter som en jätteplansch över min nyblivna favoritmaskin på gymmet)

– Vad ska vi göra i helgen undrar Nick och petar bort ett gammalt tugummi från hans nya Dolce&gabbana skor.
Bada i Portofino föreslår jag, men vet vad Chris kommer att föreslå.
– Vad sägs om att åka till Como och gå på den där nattklubben med inomhuspool. Vi får säkert 150 euro var om vi drar dit ett helt modellgäng.
You are crazy svarar Nick innan jag hinner säga samma sak.
– Jag har slutat med ”image” jobb.

Image jobb är att som modell mot betalning dyka upp på en nattklubb eller restaurang för att höja värdet på stället och få det att se ut som det är populärt bland modefolk.
Trots att det är enkla pengar och mättat både min tomma mage och plånbok vid ett flertal tillfällen har jag också slutat med det.

You are sooooooooo boring, säger Chris och spelar irriterad.

– Jag längtar hem säger spanjoren.
– Tyst! Chris hinner först med att be spanjoren sluta prata om hemlängtan.
Att börja plantera ett frö om att åka hem är livsfarligt då vi fortfarande har en lång bit kvar av säsongen och mer pengar måste tjänas innan man kan börja prata om hemfärd.
Vi alla vet att har man väl börjat längta hem, så blir Milano-hettan, alla mygg och långa dagar ännu värre och till slut för mycket för att stå ut med.

– Next!
Det är min tur och jag går in i studion samtidigt som jag möter en annan killmodell som ser besviken ut och det värmer i kroppen att de inte hittat vad de letar efter hos honom.

Parli Italiano, frågar fotografen. Min italienska är faktiskt bra efter att bott 2 år med två italienska killar, men jag skakar på huvudet och försöker lyssna på vad de säger till varandra,
– Han har en bra look, men vi måste ha en som är väldigt vältränad säger den ena rökande mannen (som jag tror är fotografen) till en annan rökande kvinna brevid.

I just did a underwear-campaign for Jockey säger jag låtsandes helt ovetande vad de pratat om.
De hittar bilden i min bok och verkar nöjda över min fysik.
Två polaroider tas mot en vit bakgrund med bar överkropp och det känns som jag är vad de söker.
Med nyvunnet självförtroende levererar jag några skämt som går hem och jag lämnar studion rakare i ryggen än jag kommit.

You can all go home, the job is mine säger jag och jabbar lite lätt mot Chris axel.

Jag kliver in i samma fotostudio tre dagar senare och fotografen kommer fram, hälsar mig välkommen och säger att de valde mig för att jag hade den kaxighet som behövdes i dagens bilder. Det var inte kaxighet tänker jag, det var modelbehaviour……