Modelbehaviour, Den som väntar på nÃ¥got gott….


– Allvarligt, kolla kön, säger jag och stannar upp tvärs över gatan till fotostudion på via lanza i Milano.
I told you to hurry up fortsätter jag och min smått irriterade ton från lägenheten då Chris gjorde oss 25 minuter försenade för att han fönade håret i evigheter har nu växt till en ren förbannad röst.

Jag, Chris, Nick och en spanjor jag inte vet namnet på står tvärs över gatan och ser en kö på över 200 modeller ringla ut på gatan.
Jag hade propsat på att vi skulle ge oss iväg tidigt för att just slippa denna kö vi nu beskådar med en vetskap om att vi har säkert en och en halv timmes väntan framför oss.

Vad är problemet frågar Chris och jag undrar om han verkligen inte ser kön precis som vi andra gör.
Att vänta i två timmar för att du ville ha ett fluffigt hår är problemet säger jag utan att möta Chris blick.

Kön är inte till för oss svarar Chris och korsar den livliga trafiken som han inte såg bilarna heller.
Efter att en Fiat nästan rammat Nick följer vi nu Chris förbi de första 50 i kön in på en gård och passerar ytterligare säkert 75 modeller innan Chris spänner ögonen i en grupp tjejer som står och pratar med solglasögonen på och modellböckerna i händerna.
– Ciao, bella ropar Chris och tar steget fram till den längsta tjejen, ger henne en puss på kinden och lägger armen runt hennes polare som ser lika förvånad ut som jag säkert gör.
– Tack för att ni höll våra platser Susie säger han högt så alla runt omkring hör honom.
– My name is not Susie svarar hon och inser inte att vi kört ett fult men vanligt knep för att komma längre fram i kön.
Vid det här laget har jag förstått att han kör en brasilianare som det kallas och låtsas att några vänner hållt en plats till oss.
– I tried to call you, but you didnŽt answer fortsätter jag och spelar med i charaden.
Chris fortsätter med att viska något i den ena tjejens öra som i sin tur viskar till de andra och jag förstår att de spelar med i bluffen.
Chris ger mig en blink som tack för gott skådespeleri och frågar hur hans hår ser ut.
Like a million dollars svarar Nick som mest stått och skämts för vårt sätt att tränga oss.

Trots att vi trängt oss har vi säkert en halvtimme kvar innan det är vår tur och spanjoren envisas om att fråga efter att få titta i min bok.
Jag himlar med ögonen inför de andra för att visa att jag tycker det är töntigt att kolla i varandras böcker men kikar ändå lite snabbt i hans och inser att min bok är mycket starkare, speciellt med min nya kampanj för North Sails på första sidan ( som för övrigt också sitter som en jätteplansch över min nyblivna favoritmaskin på gymmet)

– Vad ska vi göra i helgen undrar Nick och petar bort ett gammalt tugummi från hans nya Dolce&gabbana skor.
Bada i Portofino föreslår jag, men vet vad Chris kommer att föreslå.
– Vad sägs om att åka till Como och gå på den där nattklubben med inomhuspool. Vi får säkert 150 euro var om vi drar dit ett helt modellgäng.
You are crazy svarar Nick innan jag hinner säga samma sak.
– Jag har slutat med ”image” jobb.

Image jobb är att som modell mot betalning dyka upp på en nattklubb eller restaurang för att höja värdet på stället och få det att se ut som det är populärt bland modefolk.
Trots att det är enkla pengar och mättat både min tomma mage och plånbok vid ett flertal tillfällen har jag också slutat med det.

You are sooooooooo boring, säger Chris och spelar irriterad.

– Jag längtar hem säger spanjoren.
– Tyst! Chris hinner först med att be spanjoren sluta prata om hemlängtan.
Att börja plantera ett frö om att åka hem är livsfarligt då vi fortfarande har en lång bit kvar av säsongen och mer pengar måste tjänas innan man kan börja prata om hemfärd.
Vi alla vet att har man väl börjat längta hem, så blir Milano-hettan, alla mygg och långa dagar ännu värre och till slut för mycket för att stå ut med.

– Next!
Det är min tur och jag går in i studion samtidigt som jag möter en annan killmodell som ser besviken ut och det värmer i kroppen att de inte hittat vad de letar efter hos honom.

Parli Italiano, frågar fotografen. Min italienska är faktiskt bra efter att bott 2 år med två italienska killar, men jag skakar på huvudet och försöker lyssna på vad de säger till varandra,
– Han har en bra look, men vi måste ha en som är väldigt vältränad säger den ena rökande mannen (som jag tror är fotografen) till en annan rökande kvinna brevid.

I just did a underwear-campaign for Jockey säger jag låtsandes helt ovetande vad de pratat om.
De hittar bilden i min bok och verkar nöjda över min fysik.
Två polaroider tas mot en vit bakgrund med bar överkropp och det känns som jag är vad de söker.
Med nyvunnet självförtroende levererar jag några skämt som går hem och jag lämnar studion rakare i ryggen än jag kommit.

You can all go home, the job is mine säger jag och jabbar lite lätt mot Chris axel.

Jag kliver in i samma fotostudio tre dagar senare och fotografen kommer fram, hälsar mig välkommen och säger att de valde mig för att jag hade den kaxighet som behövdes i dagens bilder. Det var inte kaxighet tänker jag, det var modelbehaviour……

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *