Modelbehaviour, just another day…


Strömavbrott under Milanos värsta sommarhetta och min frukostmjölk surnade och kommer ut i klumpar.

Jag mättar hungern tillfälligt med två espresso och ett glas aqua gassata på cafét runt hörnet och börjar promenaden mot tunnelbanestationen.
Den digitala termometern på piazzale Loreto visar 35 grader i skuggan och jag luftar min linneskjorta som redan klibbat fast på ryggen.
Vagnen är full med människor och några har uppenbarligen glömt bort deodoranten denna morgon och jag börjar få ett litet inslag av klaustrofobi.

Jag har mitt ”casting-sheet” som jag hämtade upp igår med 7 castings idag och en fitting för en visning senare i veckan.
Följande är vad som händer under en ganska typisk dag under en säsong i Milano.

Klockan 09:30
Står i kön till en casting i en timme och när jag väl kommer fram så berättar de att de söker killar med fräknar och rött hår.

10:45
Spårvagnen är trasig och jag halvspringer åtta kvarter för att hinna till en casting innan de stänger klockan elva.
Väl framme försöker en japansk stylist klämma mig på rumpan och jag undviker försöken på snyggast sätt och det hela måste se rätt komiskt ut.

11:12
Magen påminner mig om att jag inte ätit frukost och jag köper ett äpple som jag trycker i mig samtidigt som jag antecknar två nya möten jag måste hinna med innan 12:00

12:07
Jag har hunnit med allt jag ska innan lunch. Uttorkad, hungrig, skjortan blöt av svett och skavsår efter sprungit genom halva Milano i flip-flops sätter jag mig ned och beställer lite proscioutto och mozarella.

12:13
Maten har precis serverats framför mig och första tuggan är på väg in i munnen när telefonen ringer och min bokare ber mig, eller snarare ger mig en order att vara på Armani innan 12:30.

12:29
Knackar febrilt på den svarta glasdörren hos Armani med proscioutto och mozarella som en klump i magen.
7 stackare fick se mig stå på tunnelbanan och mosa in maten i munnen på mig och skölja ned allt med sista slurken av lite varmt flaskvatten.

13:01
Nöjd att bokat ett jobb för Armani men ändå stressad över att jag lovat köra ett gympass med en brasiliansk modell skyndar jag mig bort till busshållplatsen.

13:19
Kör ett hårt gympass med Luca och suktar efter en dusch och fräscha upp mig.

14:10
Står utanför Gymmet Downtown sippar på en proteindrink och speglar mig i skyltfönsteret hur jag ser ut i t-shirten jag lyckades flirta mig till gratis i affären på gymmet och det känns befriande att inte behöva slänga på mig min svettiga skjorta igen.

14:32
Jag har fått skjuts av Luca på hans Vespa och vi stannar utanför nästa casting på studio Egadi och jag är fortfarande lite skakig efter hans sätt att köra en vespa i full fart.

15:04
Jag tittar på klockan och undrar om den här dagen någonsin kommer ta slut.

16:00
Hinner precis in på dagens 8:e casting innan de stänger och jag passar kläderna perfekt och jag tror den äldre manliga fotografen flirtar med mig.

16:30
På väg till fittingen passerar jag agenturen och får reda på att jag har en casting till efteråt.

17:05
Jag springer på en gammal polare jag inte sett sedan syd-afrika 3 år sedan och vi passar på att ta en espresso och koppla bort modell-världen för några minuter.

18:10
Jag håller ortfarande på med att prova kläder in för visningen och mitt humör börjar svikta.
De har inte dukat upp någon snacksbuffé utan jag gör en assistent till min personliga barista och hon springer och gör en espresso åt mig mellan varje klädbyte.

19:07
Sitter på tunnelbanan hem och den är lika varm som i morse och nu luktar fler illa, kanske även jag.

19:21
Sätter nyckeln i låset och drömmer mig bort om en dusch, god middag, sätta på fläkten och lägga mig i sängen när telefonen ringer igen.

19:48
är på språng igen och är på väg till en fotograf som behöver en modell till i morgon.
Först till kvarn sa min bokare och jag tar ut mina sista krafter och joggar genom en smal gränd som en genväg.

20:27
öppnar dörren försiktigt till min lägenhet och jag tror inte att det är sant att jag faktisk är hemma igen.

20:49
Sitter på sängkanten och njuter av fläkten som snurrar fram och tillbaka över min kropp.
Jag blöder från mina skavsår, uttorkad, hungrig, och ensam, men ändå med ett leende på läpparna. Modellivet passar inte alla, men jag älskar det…….

Ni jobbar långa dagar. Springer runt hela stan och stressar mellan möten för att KANSKE få ett jobb. That is crazy!
No, That IS modelbehaviour

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *