Modelbehaviour, kaffe är dödligt


– En kaffe !! Vad är problemet Sammy?
– Jag har ingen lust Danieloni, jag vill hem.
-Vi har gjort castings hela dagen och det enda jag ber dig om är att stanna med mig och ta en kaffe, EN kaffe.

Jag och Samuele stod där i Pirelli-byggnaden i Milano och tjafsade länge om den där espresson huruvida den skulle bli av eller inte. Det var April 2002 om jag minns rätt och vi var båda på ganska dåligt humör.

Vi hade gjort en casting i byggnaden och en kaffe-maskin lockade mig med sitt surrande ljud.

– Jag vill hem, basta, nu går vi säger Samuele och jag vägrar prata med honom i hissen ned.

Vi tar tunnelbanan som ligger precis utanför, åker två stationer, tar hissen upp till vår lägenhet och slår på TV:n.

– Mama mia, utbrister Samuele medan jag står i köket och äntligen förbereder min kaffe.
– Vad är det?

Samuele kommer in i köket, gör kors-tecknet, lägger armarna runt mig och ger mig en stor kram och leder mig in framför Tv:n.

På nyheterna visas bilder live på en byggnad med ett stort hål i och eld och rök kommer ut i stora omgångar.

Jag försöker förstå om det är i Irak eller Afghanistan, men sätter kaffet i halsen när jag läser längst ned Milano, Pirelli-byggnaden…….

Några sekunder efter vi lämnat byggnaden och gått ned i T-banan har ett flygplan flugit in på våningen vi precis varit.

Jag tittar på Samuele och säger att från och med nu väljer han när vi ska ta en kaffe eller inte.

Vi har ätit en riktigt god middag och beställt det mesta från menyn och halvligger nu i sammets-soffan på restaurangen vid parco sempione. Jag har tagit med mig ett gäng på sju modeller och som hungriga djur har vi vräkt i oss maten och ligger nu där och gör varsin pose i soffan.
Kyparen kommer efter en stund ut med notan och vi alla bara tittar på varandra och förstår ingenting.
– Diego som har sämst engelska och absolut ingen italienska i ordförrådet säger direkt.
– We models, no pay!

– Vad undrar kyparen och visar notan en gång till oförstående.
– Models, no pay, no pay upprepar Diego.
Några minuter senare kommer ägaren och ber om ursäkt över missförståndet och river notan och ber oss snart komma och äta igen.
– Visste kyparen inte att vi modeller inte betalar för maten, undrar Mike och verkar helt chockad över att inte alla i branschen vet om det.
Jag tittar på de andra gästerna runt om i lokalen, ler och inser att många av dem sett ett modelbehaviour för första gången.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *