Modelbehaviour, Rikki


Ljudet dånar från de små hjulen som sitter på vår rikki som svänger kraftigt på de slingrande vägarna över bergen i Kapstaden.
Jag sitter med ryggen mot havet och framför mig sitter två svenska modeller som kvällen innan landat efter en lång resa från Stockholm.

Snabbaste och billigaste sättet för oss modeller i Kapstaden att ta oss fram är med en Rikki vilket är en liten minibuss med ett flak bakpå med bänkar vända mot varandra.

Telefonen ringer och det är min agentur från Sverige som ringer och vill dubbelkolla några jobb.
Jag skriker allt jag har, men kombinationen av oljudet av fordonet, vinden, den urusla telefonlinjen och mina svettiga öron gör att det bara knastrar i luren.

Jag lägger på och får för mig att de svenska killarna rakt över undrar varför jag skrikit.

– Det är knastrig linje här..! Jag hoppas detta förklarar varför jag skrikit så, men deras miner ser helt förvånande ut, så jag upprepar ännu högre.

– DET äR KNASTRIG LINJE….. HäR, samtidigt som jag försöker förtydliga med att peka med fingret på ordet här.

Killarna tittar på varandra ännu mer förvirrat och säger något till varandra jag inte uppfattar.

Väl hemma i huset som ligger strax nedanför lions head, går jag nedför trappan från övervåningen när jag hör de nyinflyttade svenskarna prata i köket.

– Han verkar okej, den svenska killen säger den ena och syftar på mig.
– Ah visst han är cool, fortsätter den andra på en bred göteborgska, men jag undrar varför han satt på flaket idag och skrek flera gånger att: ASTRID LINDGREN äR HäR!!! Hon är ju död….

Vi satt häromdagen och drack en kopp te och pratade om gamla minnen när den här storyn dök upp och vi garvar båda högt. Herregud vilket modelbehaviour tänker jag, skrattar till högt en gång till och blåser på mitt varma té som som jag håller i handen…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *