Modelbehaviour, Vad ska du bli när du blir stor?


Tycker vi har en rätt bra dialog jag och killen jag sitter brevid.
Han är en arbetskamrat till en kompis och när min kompis smitit iväg på toaletten så har vi hamnat där ensamma brevid varandra och tvingats kallprata.
Som sagt tycker jag vi har fått ganska bra flyt i vår konversation när han frågar. – Så har du något jobb också?
– Ett jobb också upprepar jag.
Ja du modellar, men jobbar du också, frågar han och nickar med huvudet.
-Alltså modell äR mitt yrke, svarar jag och kan inte låta bli att härma hans nickande med huvudet.
– Men du har inget riktigt jobb är det sista han hinner säga innan min kompis återvänder helt ovetande att jag precis blivit sågad för ett yrke jag lagt ned 10 år på.

Resten av dagen, så lägger jag ned 1,5 timme på gymmet för att förbereda mig för ett underklädes jobb, har ett möte på min agentur i Stockholm för att planera närmsta tiden, träffar en fotograf och försöker sälja in min produkt( jag).
Står i kö en timme på en casting för en reklamfilm. Efter det är jag uppe på J.Lindeberg för fitting av deras byx kollektion.
När jag kommer hem så har jag fått 7 mail från olika agenturer som jag svarar på innan det är dags att sätta mig med ekonomi-papper och se till att alla kvitton och pengar har kommit in som de ska. Vid middags -dags lagar jag en extremt fettsnål middag och suktar efter en god pasta istället. Efter middagen är det dags för dagens andra träningspass. När jag väl står framför spegeln och smörjer in mig med diverse krämer, ansar skägget, filar naglar och försöker att göra mig en så säljbar produkt som möjligt inser jag att jag haft en arbetsdag på 10 timmar, fast det tydligen inte är ett ”riktigt” jobb.

– Vi har bokat om din biljett, du stannar två veckor till, säger min bokare där jag står vid bokningsbordet i New York.
– Men, jag lovade min tjej att vara tillbaka i Sverige förra veckan och nu måste jag ringa och säga att det tar ytterligare 14 dagar innan vi ses, tänker jag högt.
– Vill du inte stanna, så får du självklart åka hem, men tänk på din karriär säger hon med en sådan ton att jag förstår att jag egentligen inte har något val.

– Hon kommer förstå att du måste stanna försöker Jared min modellkompis att uppmuntra mig med att säga när vi sitter på tunnelbanan mot Brooklyn. – Det är inte så lätt för alla att förstå vårt beteende mumlar jag surt. – Vilket beteende frågar Jared och lägger handen på min axel. – Vårt modelbehaviour, svarar jag och tittar ut över Brooklyn bridge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *