Det är sommar här i Sverige och jag har ett par jobb bokat, men ska njuta av att vara helt ledig och njuta av att inte tänka på mode-industrin.
Om någon vecka ska jag fotas för en tysk mode-tidning och bilderna ska även kanske användas som kampanjmaterial till ett klädmärke.

Man blir lika stolt varje gång man tänker på att av alla tusentals modeller som finns har de valt just mig för jobbet.
Att ha en intressant bakgrund eller personlighet kan ibland vara lika säljande som ett bra utseende. Speciellt amerikaner älskar modeller som slagit sig ur en tuff bakgrund och lyckats.

Om historierna är sanna är inte alltid så viktigt. Jag har själv stått på en agentur och de har bett en modell att bli mer tuff och ofärskämd.
– Bli mer punkig!!!
– Vaddå mer punkig svarar den tatuerade modellen som vi alla såg som from som ett lamm.
– Du har dina tatueringar och borde spela på att du är en badboy, fortsätter bokaren. Lite nitar på jackan, alltid komma lite sent, kanske en ölflaska i handen, lite ful i munnen, you know the whole package nästan skriker bokaren som verkar gå igång på sin egen idé.
– Vi kan skapa en myt om att du hittades i en tunnelbana sovandes på en bänk i en skitig stad som Berlin eller Hannover.
– Yes, but IŽm from Geneve svarar modellen och verkar måttligt intresserad att byta sina chinos och välstruken skjorta mot slitna jeans och skinnjacka.
– Man måste paketera produkten intressant mumlar bokaren och ser besviken ut.

Travis är ett exempel om en lyckad backgroundstory.

Enligt utsago, sov denna Travis i sin slitna gamla bil på LA:s bakgator och med en dollar på fickan klev han in på LA models och en månad senare bokar en av tidernas största kontrakt med Calvin Klein och fortsatte sitt liv i lyx och flärd i Hollywood med TV-serie, dejtade massa kändisar och levde lycklig i alla sina dagar…….

En annan sida av den storyn har jag hört att han redan hade gjort en hel del modelljobb och trots att han inte levde i lyx iallafall hade en egen lägenhet och inte alls sov i någon gammal Mazda. Men som sagt kanske måste man paketera produkten intressant.

En annan skön story hörde jag nyligen om en fransk modell som tydligen ska vara så svår att boka för jobb att alla kunder blir som galna för att få jobba med honom.
Han ska tydligen bo uppe i franska alperna i en liten stuga, måla sina tavlor helt isolerad från verkligheten. Ingen telefon ingen mail och enda kontakten kan agenturerna få genom att lämna ett medelande hos bagaren han besöker en gång i vecka nere i byn några mil från där han bor.
Kunden får lämna ett meddelande att de vill ha honom för ett jobb och sen snällt sitta och vänta på att han ska ringa upp dem när han tänkt klart över om han vill lämna sin värld eller inte. Denna procedur kan ta upp till en en-två månader, vilket är ganska stor skillnad mot att jag hoppar in i en taxi till flygplatsen direkt när en kund ringer.
Att denna till sägen lite udda fransos även har ett skägg som får tomten att skämmas gör hela paketeringen ännu mer intressant.

Jag har precis själv bytt agentur i LA och nu under semestern ska jag fundera ut om jag kan fila lite på min bakgrund. Kanske är jag renskötare eller uppvuxen i amazonas djungel med en tiger och en apa som föräldrar, vi får se…….
Som sagt måste man paketera produkten lite intressant….

Jag står i kön till Andrew McKenzie och ser modellen som tidigare i veckan fått en total make-over på agenturen.
Han står där i en mohikan-frisyr, avklippta ärmar på t-shirten där det står “fuck off” och i handen hänger en öppnad flaska öl.
Where are you from hör jag de fråga honom
–IŽm from Genev… IŽm from Berlin stammar han fram.
You are fucking rock n roll!!!!!!!! Utbrister desig
nern, I love you!
Modelbehaviour tänker jag, tar av mig på överkroppen och letar efter en tom ölflaska…….