
Jag minns hur jag stod på det polerade trägolvet, tittade på väggarna av alla modeller. Där fanns omslag av Vouge, Elle, L`officiel, armani-kampanjer, Gucci, Prada och märken jag ännu inte hade hört talas om.
Det var i slutet av augusti och jag befann mig i München efter månader i Milano och Paris.
Alltid lite nervöst att be huvudbokaren om tjänster, men hade samlat mod att be om det jag ville.
– öh, ursäkta Astrid, kan du fixa något mer jobb innan jag åker hem på måndag?
– Det är slutet av säsongen Daniel och det finns nästan inget kvar, tyvärr.
– Men jag tar vad som helst Astrid! Jag vill bara tjäna ihop till en flygbiljett hem, så jag slipper använda de pengar jag tjänat hittills.
Jaha, öh okej, jag har ett jobb för en tidning som heter Freundin, de betalar 500 euro för en bild
men….., resten hörde jag inte utan log inombords att jag skulle få ytterligare 500 euro som lätt skulle räcka till en flygbiljett och en liten shoppingrunda.
Jobbet var redan nästa morning och bilden var en helkroppsbild på mig i shorts.
En av assistenterna frågade en väldig massa frågor till mig under lunchen. Allt från favoritmat till vad jag tyckte var attraktivt hos tjejer, favorit-resmål, musikstil m.m
Jag satt bara där med min lunch mat och var glad att någon faktiskt lät intresserad av mig för en gång skull.
Hon avslutade med att be om min e-mail adress och jag hade inget mot att ge henne den.
2 månader senare loggar jag in på min e-mail på ett internet-cafe i Barcelona och jag har över 200 olästa mail!!
Det visar sig att det jag inte hade orkat lyssna på av min bokare och tjejen hade gjort med alla frågor var en kontakt-annons.
Varje månad valde tidningen ut tre killar som var läkare, snickare, kockar eller som i det här numret modeller och letade efter sitt livs kärlek.
Jag orkade aldrig läsa alla men minns en tjej som hade en massa bilder på sig själv och hade klippt in min bild brevid henne i de mest udda situationerna. Hon och jag i köket, vi två på en båt, i soffan på solsemester osv. Den ena bilden galnare än den andra.
Jag skrattar ofta till varje gång jag ser kontakt-annonser i tidningar och inser att jag själv gjort det en gång, dock helt ovetande.
I måndags sparrades vi på Thai-boxningen och jag lät min motståndare få in kropps-slag efter kropps-slag, men la all kraft på att skydda mig mot alla slag mot huvudet. – Du måste skydda kroppen också ropar tränaren. Att bara skydda huvudet är dumt. – Att skydda ansiktet är ett modelbehaviour säger jag och drar upp handskarna till hakan.