Tillbaka i Milano efter ett jobb i Schweiz är jag trött och försenad till en casting.

– Snälla Sam, kan inte du be kunden träffa mig i morgon? Jag är så trött, orkar inte träffa några kunder idag.

– Tyvärr Daniel, kunden är bara här idag och ska välja modell och kommer tillbaka nästa vecka och plåtar, det är idag eller aldrig.

– Jag är redan försenad och studion är på andra sidan stan, sorry canŽt make It

– If you canŽt make It fake It.….. svarar min bokare som så många gånger förr och lägger på.

Jag har förstått efter några år vad det betyder, vilket är att det inte är hans problem utan att det bara är upp till mig att lösa det.

Väl framme, dryga en timme sen, irriterad och övertygad att det är försent och stängt svänger jag runt hörnet på via Tortona och ser en kö på ca 100 modeller.

– Vad är det för jobb, frågar jag medan jag skriver mitt namn på en lista och lägger mig i ett hörn med min väska som huvud-kudde.
– Något hår-jobb får jag mumlat som svar och nu är jag nästan vansinnig när jag stressat hit och nu är säker på att det är en hår-modevisning som man gör ganska ofta, men betalar uselt och slutar med att man är klippt i en idiot-frisyr.

Min ilska håller i sig och när det är min tur att träffa kunden går jag in utan att ta av mig solglasögonen och nickar nonchalant med huvudet som ett hej.

En äldre man i grått hår som sitter i mitten och verkar vara den som bestämmer reser sig upp och blir alldeles till sig och påminner om matadoren i tjuren Ferdinand.
– Det är honom vi ska ha!!!! , ropar han och springer runt mig och tar massa polaroider.
Jag tar rollen som tjuren Ferdinand, ställer mig vid deras espresso-bryggare och doftar på på det nymalda kaffet.
– Great, tänker jag nu måste jag göra någon tråkig hår-visning för 1500kr och se ut som en idiot för resten av sommaren.

ännu surare kliver jag in på agenturen och ser mina bokare dansa samma glädje-dans som den gråhårige mannen.
– Du fick jobbet, du fick jobbet upprepar de i kör och ger mig de obligatoriska kindpussarna.

– Hur mycket betalar jobbet frågar jag och hoppas de ska säga ialla fall 2000kr så jag kan köpa jeansen jag suktat efter i Dolce&Gabbana affären.

– 200 000 kr svarar Sam och jag känner hur mina fötter lyfter från golvet.
– Du vet väl vilket jobb det är frågar Sam?
– Självklart ljuger jag och tänker på frasen ” if you canŽt make It, fake It.….”

Schwarzkopfs nya ansikte presenteras några månader senare och mitt ansikte syns på gelé-burkar över hela världen.

Jag står i en ICA-butik på karlavägen och en kille i 17-års åldern står och väljer bland hårprodukterna när jag går förbi med en påse frukt i handen. Så här vill jag se ut säger han till sin kompis och pekar på mitt ansikte på burken. Jag drar handen genom håret, ler, betalar min frukt och kommer ut i den varma vårkvällen och tänker på Milano, schwarzkopf, hårgelé och vilken tur jag haft i livet och mitt modelbehaviour.